Människans Nervsystem

Av Ulrika Kahl, PhD

Människans nervsystem består av runt hundra miljarder nervceller - eller som de också kallas - neuron. Grovt och baserat på anatomiska egenskaper brukar man dela upp nervsystemet i två delar - det centrala nervsystemet (CNS) och det perifera (PNS).
Medan hjärnan och ryggmärgen utgör det centrala nervsystemet, ingår de så kallade kranial- och spinalnerverna samt deras ganglier i det perifera. De perifera nerverna sammanbinder det centrala nervsystemet med sinnesorganen, d.v.s. de organ som sköter syn, hörsel, lukt, smak och känsel, samt andra effektororgan, som muskler och körtlar.

Naturligtvis kan man anatomiskt dela upp nervsystemet i ytterligare underdivisioner, men vi nöjer oss med denna grövre indelning så länge. De anatomiska gränserna i nervsystemet förlorar också på ett vis betydelse, med tanke på att de flesta celler sträcker sig genom flera anatomiska regioner. En neuron kan till exempel ha sin cellkropp i det centrala nervsystemet, medan terminalen befinner sig i någon perifer del. Se texten om ”Signalering mellan Nervceller” för en beskrivning av hur en typisk nervcell ser ut.

Autonoma och Somatiska Nervsystemet

Ett annat sätt att dela upp nervsystemet är att se på det ur en funktionell synvinkel. Här brukar man skilja det autonoma nervsystemet från det somatiska.

Det autonoma nervsystemet står i förbindelse med körtlar och interna organ, som hjärta, lungor, mage, tarmar, lever, njurar och binjurar, urinblåsa och reproduktionsorgan, för att nämna några. Dessa funktioner står över vår vilja och medvetande, och sköts i stället automatiskt av nervsystemet självt.

I motsats har det somatiska nervsystemet hand om musklerna i våra extremiteter, samt leder och kroppens yttre hud, alltså funktioner som i hög grad kan styras med vår egen vilja.

En annan skillnad mellan det autonoma och det somatiska nervsystemet är att medan somatiska neurons cellkroppar i det centrala nervsystemet sträcker sig hela vägen ut till de perifera målorganen, så måste de autonoma neuronen kopplas om i så kallade ganglier på vägen mot effektororganet.

Figure Schematisk bild av människohjärnan inuti skallen, sedd från sidan om den delats i två halvor (ej skalenlig).

Hjärnans Indelning

Själva hjärnan brukar vanligen delas upp i fem anatomiska underdivisioner; telencephalon, diencephalon, mesencephalon, metencephalon, samt myelencephalon. Beroende på vilken litteratur man tittar i kan detaljerna för denna indelning dock variera.

Telencephalon
Telencephalon består av de två cerebrala hemisfärerna som tillsammans utgör den största delen av hjärnan. Hemisfärerna står i kontakt med varandra genom en massiv bunt av nervfibrer, corpus callosum. Varje hemisför täcks av ett tunt lager nervceller - cerebrala cortex - som är kraftigt veckat. Veckningarna kallas gyri, och fårorna mellan dem sulci - eller fissurer, om de är ovanligt djupa. I innandömet av varje hemisfär finns en centralt placerad hålighet som benämnes laterala ventrikeln, och en stor massa av nervfibrer som refereras till som de basala ganglierna.

Diencephalon
Diencephalon är uppdelad i två halvor av en långsmal längsgående hålighet - den tredje ventrikeln - som är en fortsättning av den laterala ventrikeln i telencephalon. Thalamus och hypothalamus är de två huvudsakliga delarna av diencephalon. Thalamus är en samling av flera stycken kärnor med olika, mest autonoma, funktioner. Även hypothalamus består av flera olika grupper av nervceller och nervbanor, och är också viktig för reglering av autonoma och endokrina funktioner.

Mesencephalon
Mesencephalon är ett kort segment av hjärnan mellan diencephalon och metencephalon. Dess interna struktur är komplicerad, men de stora anatomiska egenskaperna är enkla. Den genomkorsas av en smal kanal - den cerebrala akvedukten - vilken sammanbinder den tredje ventrikeln i diencephalon med den fjärde ventrikeln i metencephalon.

Metencephalon
Metencephalon består av cerebellum och pons. Cerebellum, som huvudsakligen är inblandad i koordination av rörelser, utgörs av två hemisfärer som möts i mittlinjen av en smal maskliknande del - vermis. Liksom de cerebrala hemisfärerna är cerebellum täckt av ett lager med celler - cerebellar cortex, som karakteriseras av ett stort antal parallella veckningar - folia - åtskiljda av djupa fissurer. Pons ligger framför cerebellum och ser ut som en brygga över den kanalliknande struktur som är hjärnstammen.

Myelencephalon
Myelencephalon - eller förlängda märgen - är som namnet antyder en fortsättning på ryggmärgen. Hit sträcker sig fjärde ventrikeln från metencephalon.
Förlängda märgen, pons och mesencephalon formar tillsammans hjärnstammen, och innehåller många viktiga grupper av kärnor inklusive kranialnervskärnorna. Den innehåller också viktiga nervbanor som binder samman ryggmärgen och cerebellum med diencephalon och telencephalon.

Om du är intresserad av att läsa mer om hjärnan och nervsystemen, klicka på något av länkarna nedan

Neuronet
Signalering mellan Nervceller
Neurotransmittorer - Hjärnans Budbärare
Vad Händer vid Postsynapsen?