Din fråga gäller en 16-årig
kvinna, som sedan en tid tillbaka lider av rösthallucinos.
Hon har tidigare också haft ätstörningar och
självmordstankar och gjort självdestruktiva handlingar.
Kvinnan blev också utsatt för våldtäkt
vid 13 års ålder.
Jag uppfattar att Du har två
frågor:
1/ Vad kan Du göra för
att hjälpa henne?
Den unga kvinnan behöver komma
i kontakt med en barn- och ungdomspsykiatrisk (eller vuxenpsykiatrisk)
mottagning/klinik för bedömning. Med tanke på
kvinnans unga ålder verkar det rimligt att i första
hand vända sig till en barnpsykiatrisk mottagning. Detta
behövs för att kunna bestämma vilken typ av
behandling som bäst skulle gagna henne.
Som Du beskriver sjukdomsbilden kan
det mycket väl vara schizofreni som kvinnan lider av.
Det går dock inte att utesluta andra tillstånd
utan en ordentlig kroppslig och psykiatrisk undersökning.
Telefonnummret till den närmaste barnpsykiatriska eller
vuxenpsykiatriska mottagningen kan Du slå upp i Telefonkatalogens
blå sidor. Genom att ringa upp och tala med någon
vid mottagningen kan Du få råd om hur du på
bästa sätt skall gå vidare för att motivera
kvinnan att söka hjälp.
Det bästa vore om Du också
försökte få kvinnan att berätta för
någon anhörig om sina besvär.
2/ Vilken är prognosen för
kvinnans psykiska sjukdom? Kan hon bli helt bra?
A/ I ett enskilt fall går det
inte att förutsäga hur sjukdomen kommer att utveckla
sig. I den beskrivna kvinnans fall vet vi inte vilken diagnos
som är aktuell. Även om vi säkert visste det,
går det inte att förutsäga sjukdomsförloppet
i ett enskilt fall.
B/ Om det är schizofreni kvinnan
drabbats av, kan man säga följande: Ca hälften
till två tredjedelar av patienter med schizofreni blir
förbättrade med läkemedelsbehandling. En tredjedel
förbättras inte nämnvärt. Ca var tionde
till var fjärde blir mycket förbättrade, så
förbättrade så att sjukdomen inte märks
alls eller bara mycket diskret.
Några schizofrena har sjukdomsförlopp
där episoder med framträdande symptom ("skov")
alternerar med perioder utan röster eller andra påtagliga
sjukdomsyttringar. För andra alternerar skoven med lugnare
perioder, där dock en del symptom kvarstår, men
då i mildare form än under skoven.
Ytterligare några besväras
nästan hela tiden av svåra symptom. En av de vanligare
orsakerna till försämringar är att patienten
upphör med läkemedelsbehandlingen. För de flesta
handlar det om en livslång medicinering.
Svaret är skrivet av:
Erik Jönsson, MD,
PhD, Överläkare
och konsult
|