Från isoleringscell till psykofarmaka
 En
isoleringscell på S:t Lars sjukhus i Lund
Rummet är litet och avlångt och det är högt
i tak. I mitten står en säng som tar upp en stor del
av golvytan. Fönsterluckorna är stängda och det enda
ljus som sipprar in kommer från golvspringan under dörren.
Scenen är en isoleringscell som rekonstruerats i paviljong
7 på S:t Lars sjukhus i Lund. När man står här
tycker man sig plötsligt komma väldigt nära de människor
som vistats här. Hur kändes det att ligga där ensam
med sin oro, som patient på ett hospital för 100 år
sedan?
Ropen från Säters hospital
ljöd över sjön
Om sommarkvällarna ljöd ropen över sjön från
ett annat sinnessjukhus, Säters hospital, ända in till
stan. Där kunde säterborna både höra och känna
ångesten från de intagna på sjukhuset, när
de skrek eller grälade med sina anderöster på andra
sidan sjön. Men vid mitten av 50-talet, när de nya psykofarmaka
kom, blev det tyst. Det vittnar människor om i Vanna Beckmans
bok "Sinnessjukhuset. Bilder ur psykiatrins historia".
Även Tord Ajanki har beskrivit förhållandena före
introduktionen av moderna psykofarmaka i boken "Vanvettets
kurer - om schizofreni".
|
|
