Symptom vid Schizofreni

av Ulrika Kahl, PhD

Schizofreni är en mycket allvarlig, psykotisk sjukdom med signifikanta mentala störningar och förlust av kontakt med verkligheten. Förutom vad individen själv genomgår innebär sjukdomen också förödande konsekvenser för patientens familj och nära omgivning.
Tidpunkten för insjuknande tenderar att inträffa i sen ungdom eller tidigt vuxenliv. Eftersom detta normalt är en period i livet som förknippas med avgörande personliga, akademiska och professionella förändringar och utmaningar, riskerar individer som utvecklar schizofreni att försättas i social och ekonomisk risk.

Riskfaktorer

Risken för att utveckla schizofreni är ungefär 1 procent. Uppskattningsvis lika många män som kvinnor drabbas, men normalt insjuknar män något tidigare än kvinnor.
Enligt epidemiologiska studier föreligger ingen geografisk variation, men det tycks finnas en svag tendens till ökad risk för barn som föds under vår- och vintermånaderna. Faktorer i miljön, såsom olika virus, kan vara bidragande, liksom komplikationer i samband med födseln. Utöver detta har vissa genetiska faktorer påvisats. Psykosociala influenser i samband med traumatiska händelser i livet, samt familjeförhållanden tycks också påverka risken för insjuknande.

Beteendesymptom

De psykologiska symptom som kan observeras i olika fall av schizofreni är av liknande karaktär, men kan variera i fråga om form, styrka och förekomst. Vissa symptom kan finnas uttryckta hos en patient, men inte hos en annan. Det sätt på vilken sjukdomen inverkar på det dagliga livet kan vara antingen av så mild karaktär att individen kan föra ett normalt liv, eller i vissa fall så grav att patienten måste genomgå kontinuerlig behandling och skrivas in. Denna heterogenitet orsakar ibland svårigheter i samband med diagnostisering. Dock, det finns regler för diagnostisering och definiering av de symptom som kan observeras hos personer med schizofreni.

Tankestörningar
Uppluckrande av struktur och sammanhang vid tankeverksamhet
Avsaknad av logiska samband mellan ämnen vid berättande, vilket ofta gör det svårt för lyssnaren att följa med i konversationen
Blockerad, släpig eller bristfällig tankeverksamhet, vilket kan leda till reducerad talförmåga

Abnormt tankeinnehåll, inbillning eller vanföreställningar
Förföljelseinbillning där patienten tror sig vara förföljd eller utsatt för diverse komplotter
Tankeinbillning, där helt vardagliga händelser och situationer är av individuell signifikans och upplevs som skeende i relation till individen speciellt
Tankeinbillningar som resulterar i att patienten inte tror sig kunna kontrollera sina egna tankar, och att andra kan stjäla eller infoga tankar i dennes/dennas huvud

Abnorma upplevelser och störningar
Ofta i form av hallucinationer, där patienten hör eller ser saker som inte finns
Hörselhallucinationer, vilken är den typ som förknippas mest med schizofreni, där patienten tror att andra kan höra vad han/hon tänker, eller där andra kommenterar patienten och dennes/dennas agerande
Syn-, lukt- eller taktila hallucinationer

Humör- och känslorubbningar
Humörsvängningar
Depression, ångest, aggressivitet, upphetsning eller eufori
Frikoppling mellan humör och agerande, vilket kan resultera i uttryck av fel känslor vid fel tidpunkt, patienten kan till exempel storskratta i samband med att han/hon beskriver något uppenbart sorgligt
Känsloavtrubbning

Motoriska störningar
Ökad aktivitet i form av rastlöshet och överaktivitet
Minskad funktion och orörlighet
Stereotypa rörelser och bisarrt gestikulerande

Förändringar i socialt beteende
Tillbakadragenhet, gradvis isolering från socialt umgänge, vilket oftast påverkar arbete eller studier
Permanenta personlighetsförändringar

Diagnos

“Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders” från The American Psychiatry Association (DSM-IV) beskriver de kriterier som är nödvändiga för att ställa diagnos för schizofreni.

Det finns fem olika huvudsakliga subtyper av schizofreni:

Den katatoniska typen
Kännetecknas av allvarliga motorstörningar
Den oorganiserade typen
Karaktäriseras av osammanhängande oorganiserat beteende och olämpligt känslouttryck
Den paranoida typen
Inkluderar systematiska vanföreställningar och hörselhalluciantioner
Den odifferentierade typen
Beskrivs som uppenbara psykotiska symptom som inte passar in i någon annan kategori
Den resterande typen
När patienten har haft minst en period med ihållande tecken på sjukdom, men i frånvaro av allvarlig psykos

Positiva och Negativa Symptom

Ett annat sätt att klassificera beteendesymptom är att dela in dessa som positiva eller negativa. Symptom som vanföreställningar, tankestörningar, inbillning, humörsvängningar och ökad motorfunktion refereras till som positiva symptom. Talstörningar, känslolöshet, förlust av motivation, reducerad motorfunktion och isolering å andra sidan räknas till de negativa symptomen. Negativa symptom tros vidare vara förknippade med anatomiska förändringar och hjärnskador, och det har också visats att negativa symptom i mindre grad svarar på behandling med de mediciner som finns tillgängliga idag.

Baserat på dessa kriterier har man fastslagit två typer av schizofreni. Typ I kännetecknas av mest positiva symptom utan skador på hjärnan, medan typ II karaktäriseras av företrädelsevis negativa symptom och anatomiska förändringar i hjärnan.

Insjuknandet i Schizofreni

Insjuknandet i schizofreni inleds ofta av en akut period med företrädelsevis positiva symptom hos vissa patienter, medan andra har mest negativa symptom i form av kronisk sjukdom. Som tidigare påpekats finns det många varianter och kombinationer av symptom hos olika patienter. Oftast dominerar en typ av symtom, antingen positiva eller negativa.
Den aktiva, psykotiska fasen förgås vanligen av en period med gradvis försämring av funktioner som påverkar alla aspekter av livet; personlighet, intressen och sociala relationer. Denna fas är oftast svår att upptäcka när den inträder, men kan vanligen lätt identifieras i efterhand. Som nämnts tidigare infaller i allmänhet tiden för insjuknande under en oftast aktiv period i livet, och tecknen på sjukdom tolkas vanligen som normala personlighetsförändringar i samband med förändrade omständigheter i livet.

Tillfrisknande från Schizofreni

Återhämtandet från den aktiva fasen av schizofreni varierar. Bara 15-25 procent av de drabbade återgår till den tillvaro de förde före insjuknandet. I 25-35 procent av fallen övergår sjukdomen till en kronisk form, som kräver långtidsbehandling och ibland inskrivning. Den återstående hälften är patienter av den resterande typen som vanligen drabbas av fluktuerande perioder av sjukdom under många år.