 |
Ernst Josephson
|
Konstnären och poeten Ernst Josephson
föddes 1851 i Stockholm i ett judiskt borgarhem. Vid 16 års
ålder började Josephson på Konstakademin, varefter
följde studier i bland annat Paris och Nederländerna.
"Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö!" deklarerar
han som 20-åring. Ernst Josephson når också flera
framgångar i sitt konstnärsyrke och får kunglig
medalj. Men han råkar ut för en rad personliga tragedier
och motgångar. Redan i unga år drabbas han av syfilis
och kärlekslivet blir olyckligt. Tavlorna Näcken och Strömkarlen
vilka är av stor betydelse för honom refuseras. Enligt
en recensent väckte Strömkarlen "ett skri av fasa"
när den först visades, men tavlan omvärderades senare
och räknas idag till våra konstskatter.
Sommaren 1888 är Ernst Josephson utblottad
och har gjort slut på färger och dukar. På ön
Bréhat i Bretagne ägnar han sig åt spiritism och
hemsöks av religiösa vanföreställningar, där
han tror sig vara Gud och Kristus. Några månader senare
tas han in på hospitalet, numera Ulleråkers sjukhus,
i Uppsala, där han vistas några månader. Diagnosen
var paranoia, vilket idag motsvarar schizofreni. Så småningom
flyttade Ernst Josephson till Stockholm där två damer
vårdade honom till hans död 1906.
 Ernst
Josephson fortsatte att teckna och måla efter insjuknandet
i schizofreni, men i en friare expressionistisk stil. Som frisk
blev Josephson känd för sina mästerliga oljeporträtt.
Sjukdomskonsten domineras av historiska motiv och bilder från
sagor och myter.
Höger: "Adams
Skapelse", tusch, reproducerad med tillstånd av Nationalmuseum
(klicka på bilden för större).
Under spiritistisk trans skapar Josephson
visionära dikter, och tavlor undertecknade med avlidna konstnärers
namn. Bland verken finns lyriska och innerliga linjeteckningar och
målningar, som föreställer själfulla varelser
med sorgsna ögon. Några av Josephsons viktigaste verk,
exempelvis Gåslisa, liksom diktsamlingen Svarta Rosor och
Gula tillkom under sjukdomstiden. På 1890-talet får
Ernst Josephson upprättelse som konstnär. Ett par decennier
senare sker ett genombrott för den moderna synen på Josephsons
sjukdomskonst, som liksom Carl Fredrik Hills har inspirerat många
konstnärer inom modernismen.
Litteratur:
Richard Berg. Målaren Ernst Josephson. Ord och Bild. 1893
Erik Blomberg. Ernst Josephson - hans liv. 1951
H H Brunner. Ernst Josephson. Utställningskatalog. 1991
Börje Cronholm. Ernst Josephsons psykiska sjukdom i Erik Blombergs
tolkning. Ord och Bild. 1961
Börje Cronholm. Schizofrena konstnärer. Nytt och Nyttigt
nr 3. 1958
Ingrid Mesterton. Vägen till försoning. En studie i Ernst
Josephsons religiösa fantasivärld. Avhandling tryckt 1957
TILLBAKA
TILL ARTIKELN
|
