Göransson utvecklar sitt måleri
Klicka på bilderna för information
om tavlorna
 Efter
en lunginflammation lever Åke Göransson som konvalescent
i hemmet där han isolerar sig och helt kan ägna sig åt
måleriet utan att behöva tänka på sin försörjning.
Han skapar då i början på trettiotalet sina främsta
verk. För Åke Göransson är färgen det
centrala. Han är upptagen av att lösa problemet med det
han kallar ”färgformen”. Hur kan färgen gestalta
formen? Göransson vill frigöra sig från den yttre
sinnevärlden och åstadkomma förandligade bilder.
Så här beskriver konstkritikern Gotthard Johansson Göranssons
blomsterstilleben och interiörer:
 ”Färgen
mister sin tyngd, materien sin täthet, luften skimrar av en
färg, som löst sig från tingens yta och blivit till
ett hemlighetsfullt fluidum, som fyller rymden med något svävande
svalt, ljust och ljuvt. I några endast antydda interiörer
blir det fattiga hemmet till en rikt blommande bonnardsk färgträdgård.”
Åke Göranssons måleri genomgår
en utveckling där de konkreta motiv han alltid utgår
ifrån blir alltmer abstraherade. Från 1933 upplever
konstnären i ökande grad den yttre sinnevärlden som
ett hot, och måleriet blir en kamp mellan färgen och
formen. Färgen tar över mer och mer samtidigt som formen
löses upp. De dämpade gråblå tonerna byts
ut mot starka lysande färger, ofta i övermålningar
av tidigare tavlor.
|
