Göranssons schizofreni förvärras
Klicka på bilderna för information
om tavlorna
 Åke
Göranssons psykiska besvär förvärras successivt
under trettiotalet. Han hör röster och ser syner och det
blir allt svårare för modern att ta hand om honom i hemmet.
År 1937 tas konstnären in på Lillhagens sjukhus
med en fullt utvecklad schizofreni. Där börjar han efter
en tid åter teckna och måla. Han pratar mycket om färger,
och han upplever sig själv som färg och andra människor
som former. Vid ett besök som konstnären Arne Stubelius
gjorde ett par år tidigare hemma hos Åke Göransson
hade denne fällt det gåtfulla yttrandet: ”Tyst,
formen lyssnar från gatan och färgen från gården!”
Han kan ha menat att han själv stod åt gårdssidan
och att någon människa kunde lyssna från gatan,
trodde Stubelius.
 Åke
Göranssons tavlor förvarades i en kökssoffa, där
Arne Stubelius ”upptäckte” dem vid ett besök
hos Göranssons mor 1940. Tavlorna gjorde sensation när
flera utställningar anordnades, bland annat en i Göteborgs
Konsthall 1942, som Åke Göransson själv besökte.
Efteråt sa han: ”Den där Göransson var visst
en ganska bra målare, men vart tog han vägen?” Åtta
månader efter besöket på utställningen avled
Åke Göransson i tuberkulos på Lillhagens sjukhus.
|
