Interventionsprogram för anhöriga
På vissa ställen används
särskilda utbildninsprogram för en del anhöriga,
för att minska patientens återfall i sjukdom. Utbildningen
syftar till att ge ökad kunskap om psykisk sjukdom och olika
sätt att hantera svåra situationer som uppstår
kring den sjuka. Därigenom kan de anhörigas beteende och
tänkesätt påverkas, så att de känner
större trygghet i sin situation och blir mindre kritiska mot
den sjuka och hennes symtom. Programmet inbegriper  också
psykosociala åtgärder för att förbättra
patientens dagliga liv, i form av exempelvis stimulerande daglig
verksamhet, praktikarbete och utbildning. Ibland är individuella
samtal med de anhöriga bättre än undervisning i grupp.
Alla anhöriga behöver förstås
inte en sådan här utbildning. Bakrunden till programmet
är bland annat forskning om så kallat emotionellt engagemang,
EE, som kom på 70-talet. Forskningen tyder på att återfallen
i psykossjukdom ibland kan öka om familjen eller vårdpersonalen
är överdrivet kritisk eller känslomässigt engagerad
i den sjuka. Det tycks också som om återfallen minskar
om EE - som är ett mått på kritik, fientlighet
och engagemang - sjunker. Undersökningar tyder även på
att EE minskar om patienten betraktas som sjuk av sin omgivning,
får medicin, eller får möjlighet till annan aktivitet
än att bara vara med de anhöriga (eller träffar de
anhöriga mindre ansikte mot ansikte).
Tillbaka till indexsidan för Lenas
spalt om anhöriga |
|
